
Om studierna går ordentligt snett kan fakultetsnämnden besluta att en doktorand, som i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden i den individuella studieplanen, ska fråntas rätten till handledning och andra resurser.
Adress:
Överklagandenämnden för högskolan
Box 7249
103 89 STOCKHOLM
Ett avslag på en begäran att återfå resurserna kan överklagas.
Detta händer lyckligtvis inte ofta, de flesta institutioner och fakulteter tar ansvar för att doktoranden får fullfölja sin utbildning. Uppsägningstiden avgörs av anställningstiden, men är minst en månad.
HAN:s kansli finns, liksom ÖNH:s kansli, hos Högskoleverket på Luntmakargatan 13 i Stockholm.
Adress:
Högskolans avskiljandenämnd
Box 7249
103 89 Stockholm
Den som utsätts för sexuella trakasserier bör, förutom att markera att uppmärksamheten inte är välkommen, vända sig till sin närmaste chef eller till universitetets jämställdhetshandläggare. Även studenthälsan, kåren, facket eller JämO kan ge stöd och råd.
I forskarutbildningen förekommer det att doktorander upplever att de trakasseras sexuellt av sin handledare eller någon annan på institutionen. De drabbade är ofta kvinnor som står i beroendeställning till en manlig chef, och de känner sig naturligtvis oerhört utlämnade och kränkta. (Läs mer i avsnittet Utbildningen under rubriken Handledaren är mycket viktig.)
I högskoleförordningen finns en bestämmelse om att disciplinära åtgärder kan vidtas mot en student som sexuellt trakasserar en student eller lärare. För dem som har anställning som doktorand gäller också bestämmelser i jämställdhetslagen, vilket bland annat innebär att en anställd doktorand åtnjuter det mera långtgående skyddet mot sexuella trakasserier och könsdiskriminering som lagen ger. Om en lärare utsätter en student för sexuella trakasserier kan det leda till arbetsrättsliga åtgärder.
-Från och med forskarutbildningsnivån börjar kvinnorna droppa av. På forskarutbildningen är könsfördelningen i stort sett jämn, men ju högre upp i hierarkin man kommer, desto färre är kvinnorna. I toppen av den akademiska karriären, bland professorerna, är bara 18 procent kvinnor.
Rapporten Kvinnor och män i högskolan redovisar också att de ojämlika strukturerna inte luckrats upp av det ökande antalet högutbildade kvinnor:
- Män har högre lön än kvinnor oavsett utbildningsnivå.
Totalt upplevde 25 procent av kvinnorna och sex procent av männen att de blivit negativt särbehandlade på grund av könstillhörighet. Nio procent av kvinnorna och två procent av männen uppgav att de någon gång under studietiden blivit sexuellt trakasserad.
Ser man till enskilda ämnesområden och högskolor finns några anmärkningsvärda siffror.
Bland de kvinnliga doktoranderna vid Handelshögskolan i Stockholm redovisar 64 procent någon grad av särbehandling. Inom rättsvetenskap och juridik uppger 60 procent av de kvinnliga doktoranderna att de har blivit särbehandlade på grund av kön.
- Jag tror att det behövs dynamit för att spränga det här systemet — det har visat sig helt inkapabelt att reformera sig självt när det gäller jämställdhet.
- Det finns en överdriven självtillit hos akademiker. De är säkra på att de är moderna, fritänkande, långt framme — men det stämmer inte. I maktstriden om genus följer universiteten samma mönster som vilket halvstort tillverkningsföretag som helst — här ser vi inga spjutspetsar!
Det finns en naiv grundinställning att den bristande jämställdheten ska gå över av sig själv, menar Agneta Stark.
- Ett av de största problemen inom den akademiska världen är bristen på ledarskap. Här har man aldrig accepterat chefer - ingen ska säga åt en universitetsakademiker vad han ska, eller inte ska, göra.
- Akademikern känner sig käck och fri i förhållande till omvärdens maktstrukturer, men i själva verket handlar det om en total brist på ansvarstagande. Det är ett sätt att slippa ta personalansvar, att slippa lösa konflikter på arbetsplatsen och man kan förbli helt omedveten om hur grundutbildningsstudenter eller doktorander bjuds, eller inte bjuds, in i gemenskapen.
- Omedvetna maktutövare är den värsta sorten!
Det så kallade glastaket finns alltså inom universitetsvärlden?
- Glastaket är en dålig metafor, det får det att låta som om att det är fritt fram till en viss gräns. I själva verket finns hindren hela vägen. Man borde istället tala om ett antal kletiga golv ... och så är det några som åker glashiss upp från våning till våning.
- Det som hindrar kvinnor inom akademin är bland annat en mängd outtalade regler som sitter i väggarna på våra universitet. Man låtsas att meritvärderingarna är objektiva — trots att alla vet att det inte går att göra exakta bedömningar. Men man använder den förmenta objektiviteten för att skräddarsy tjänster till vissa utvalda. Systemet är lika exkluderande som klassystemet — och lika undanglidande.
- Att 32 Thamprofessurer skulle rasera hela systemet med över 2 000 professorer är ett så löjligt antagande att man undrar om universitetsvärlden inte behärskar konsekvensanalys längre, muttrar hon argt.
- I själva verket finns det många män inom universiteten som är inkvoterade och vissa av dem är, ärligt talat, inkompetenta.
- Man är så van vid att tjänstebeskrivningar är specialskrivna för män att ingen reagerar mot det orätta i det, det är så invant att vi knappast ser det. Ofta är det inte fråga om illvilja utan om mänskliga begränsningar — en man med makt lyfter fram den kompetens han känner igen, den som är lik hans egen.
Gamla förlegade föreställningar om kvinnliga akademiker lever också kvar.
- Många tror fortfarande att kvinnor som har barn har svårt att klara en akademisk karriär. I själva verket har forskningen sedan 70-talet visat att kvinnor som har barn är mer produktiva än kvinnor utan barn. Ibland verkar universiteten vara immuna mot vissa forskningsresultat.
- Men det finns också en mängd män som inte "passar in", och som ställs utanför systemet på samma sätt som kvinnorna.
Hur tror du att man ska komma till rätta med missförhållandena?
- Helt enkelt genom att följa reglerna - inga specialsydda tjänster eller uppgjorda rekryteringar. Idag missgynnas kvinnorna; om reglerna följs kommer de att ha samma möjligheter som männen.
- En annan viktig aspekt är sakkunnigutlåtanden. Idag ställer man inte tillräckligt hårda krav på de sakkunniga - det händer ofta att utlåtanden och bedömningar inte följer de direktiv som givits för bedömningen. I sådana fall måste utlåtandet skickas tillbaka.
- Det är svårt att hitta sakkunniga och jag tror att det hindrar universitetet från att ställa rättmätiga krav. Men det är en oacceptabel inställning, man kan inte ge den akademiska friheten åt folk som inte kan hantera den.
- Inte sällan hittar man luddiga och värdeladdade formuleringar i sakkunnigutlåtanden. När det står "hon är flitig att sprida sina resultat" om en kvinnlig forskare som har publicerat många artiklar, är det ett diskret men effektivt sätt att misstänkliggöra henne.
Lika vaksam måste man vara mot diffusa men positivt laddade kommentarer om män: "han är lovande och dynamisk".
Hur ska en forskarstuderande värja sig mot allt detta?
- Det är viktigt att ha nätverk omkring sig - att inte förlita sig på en enda handledare och att aldrig vara helt beroende av en enda person.
- Det hjälper att ha sinne för humor — och ett liv utanför akademin.
- Jag har fått ett bra stöd och när jag skrev min avhandling fick jag extra hjälp. När institutionen inte kunde ge mig fullgod handledning fick jag istället extra finansiering för arvoden och resor till biträdande handledare på andra universitet i Sverige och sedan också för språkgranskning av avhandlingen.
Men alla studenter har inte samma tur och Mohammad Fazlhashemi har under sina år i Umeå starkt engagerat sig för att förbättra situationen för studenter med utländsk bakgrund. Bland annat har han tagit initiativ till att Likabehandlingsrådet inrättats vid universitetet. På uppdrag av rektor är Mohammad Fazlhashemi ordförande för rådet.
- Vi har till uppgift att se till att lagen om likabehandling av studenter och lagen mot diskriminering tillämpas vid universitetet, förklarar han.
Rådet har också arbetat med att ta fram statistik både när det gäller studenter och anställda i fråga om etnisk/nationell bakgrund.
Mohammad Fazlhashemi har drivit på att universitetet ska uppmärksamma skillnader inom det studiekulturella området för att stödja studenter med utländsk bakgrund. Bland annat undervisar han själv i sådana frågor inom lärarnas och forskarhandledarnas fortbildning.
- Etnisk mångfald innebär många olika saker, det finns så många aspekter och perspektiv att laborera med. Men om det finns en beredskap, om lärarna är medvetna om hur olika grupper kan reagera, blir kulturkrocken lindrigare. Kunskaper om detta måste alltid finnas med i den pedagogiska kompetensutvecklingen.
Mohammad Fazlhashemi har skrivit en rapport, som bygger på intervjuer med ett 20-tal studenter med utländsk bakgrund, om deras upplevelser av att studera vid ett svenskt lärosäte: Möten, myter och verkligheter — studenter med annan etnisk bakgrund berättar om möten i den svenska universitetsmiljön.
På senare år har intresset för den muslimska världen vuxit lavinartat och Mohammad Fazlhashemis forskning uppmärksammas ofta, inte minst i medier.
- Men det händer fortfarande att sakkunniga framställer mitt forskningsområde - muslimsk
idéhistoria med inriktning på konstruktionen av bilden av väst bland muslimska tänkare och muslimsk politisk idéhistoria - som ett smalt område.
- Min handledare gav mig rådet att inte sitta och vänta på att bli upptäckt, istället skulle jag själv aktivt marknadsföra min forskning och göra den tillgänglig för en bredare krets: "Bli synlig, det gör dig oundviklig!" Jag har haft stor nytta av det rådet, kommenterar Mohammad Fazlhashemi.
Före disputationen måste samtliga terminsavgifter (kåravgifter) vara betalda, annars kan man förvägras att få ut bevis för sin licentiat- eller doktorsexamen. För doktorander som börjar sina studier efter 1 juli 2009 kommer inte detta krav längre finnas.
Vid de flesta universitet och högskolor som bedriver forskarutbildning finns det olika former av doktorandorganisationer inom kårerna. I dessa sammanslutningar ingår valda doktorandrepresentanter som har till uppgift att på olika sätt tillvarata doktorandernas intressen.
Chalmers tekniska högskola
www.chalmers.se/sections/forskning/forskarutbildning
Göteborgs universitet
www.gu.se/forskning/forskarutbildning/
Handelshögskolan i Stockholm
http://www.hhs.se/PhD/default.htm
Högskolan i Jönköping
www.hj.se/doc/19
Högskolan i Kalmar
www.dok.hik.se/
www.hik.se/forskning/
Karlstads universitet
www.kau.se/forskning/forskarutbildning/doktorandsektionen
Karolinska institutet
edu.ki.se/research/index_se.html
Kungl. Tekniska högskolan
www.nada.kth.se/dr-sektionen
www.kth.se/forskning
Linköpings universitet
http://www.liu.se/forskning/forskarutbildning
Luleå tekniska universitet
www.luth.se/org/dok-sekt´
Lunds universitet
www.tlth.lth.se/~dokt
www.ldk.lu.se
Malmö högskola
www.mah.se/Forskning/Utbildning-pa-forskarniva
Mittuniversitetet
www.miun.se/mhtemplates/MHPage____257.asp
Mälardalens högskola
http://www.mdh.se/forskning/forskarutbildning
Stockholms universitet
www.sus.su.se/doktorand/ombud.php
www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=158
Sveriges lantbruksuniversitet
doktorandrad.adm.slu.se
www.slu.se/?ID=3
Umeå universitet
www.ntk.umu.se
www.umu.se/umu/forskarutbildning/index.html
Uppsala universitet
www.student.uu.se/us/doktorand
www.uu.se/doktorand/
Växjö universitet
www.vxu.se/forskning/
Örebro universitet
www.oru.se/templates/oruExtNormal.aspx?id=6730
SFS-DK består av doktorandrepresentanter från olika högskolor och kommittén är öppen även för doktorander vars studentkår inte är medlem i SFS. (Sveriges förenade studentkårer, SFS, är en sammanslutning av studentkårer vid Sveriges universitet och högskolor. Medlemskap i SFS är frivilligt för kårerna.)
Tidigare fanns även nätverket Sveriges doktorander (SDok), men det har sedan 2008 uppgått i SFS-DK.
TCO ger ut tidningen Studentliv.
Man kan välja att vara direktansluten till a-kassan eller ansluten via ett fackförbund
Den största a-kassan för akademiker är AEA, Akademikernas erkända arbetslöshetskassa, som är SACO:s a-kassa. Deras webbplats har tydligt och bra beskrivna regler för doktorander om rätt till medlemskap och ersättning.
TCO har ingen central A-kassa. Varje förbund har istället sin egen A-kassa.