Forskarutbildningen består till stor del av egna studier, forskning och författandet av doktorsavhandlingen, som ska motsvara minst 120 högskolepoäng.
Den som ger sig i kast med en forskarutbildning måste vara mycket medveten om att det är stor skillnad mellan forskarutbildning och grundutbildning. Nära hälften av doktoranderna uppger i Doktorandspegeln att forskarstudierna tar mer tid än vad de förväntade sig. Visserligen har doktoranden en handledare som stöd, men grundutbildningens lärare, föreläsningar, lektioner och den kontinuerliga kunskapsredovisningen via prov är i stort sett borta. Doktoranden måste själv driva sina studier framåt. En stor del består av skrivande — författandet av avhandlingen.
Därför är det heller inte självklart att en framgångsrik grundutbildningsstudent kommer att vara lika framgångsrik som doktorand. Nu bygger resultatet på självständighet, disciplin och förmåga att formulera och behandla nya vetenskapliga problemställningar.
Stöd från forskargrupper
De flesta doktoranderna finns dock vid de laborativa och kliniska fakulteterna och i och med att man där ofta arbetar i forskargrupper ges mer stöd. Det är vanligt att det är handledaren som leder projektet och att doktoranden arbetar i samma laboratorium och med samma apparatur. Kontakten med handledare och forskargruppens gemensamma behov att få fram resultat gör det lättare att arbeta disciplinerat.