Startsida Doktorandhandboken

 

Högskolesystemet

Universitetens och högskolornas styrning


Utbildningspolitiken styrs av riksdag och regering. Under utbildningsministerns ledning anger utbildningsdepartementet vissa mål och ramar för verksamheten, dessa läggs fram i propositioner som riksdagen normalt antar — men som den också kan förändra eller förkasta.

Riksdagen har beslutat vilka statliga högskolor som ska finnas, men universiteten och högskolorna har sedan stor frihet att bestämma över såväl utbildningsutbud som sin organisation. Vissa bestämmelser finns dock för hur universitetens och högskolornas ledning ska se ut:

Styrelsen, vars ordförande utses av regeringen, består dessutom av rektor och ytterligare högst 13 andra ledamöter. Studenterna har rätt att vara representerade med tre ledamöter.

Rektor leder det dagliga arbetet. Rektor anställs av regeringen efter förslag från styrelsen. Prorektor är rektors ställföreträdare. Det kan också finnas vicerektorer som ansvarar för olika delar av verksamheten.

Fakultetsnämnden ansvarar för forskning och forskarutbildningen (och i vissa fall även för grundutbildningen). Fakultetsnämndens ordförande kallas dekanus.

De olika lärarkategorierna är: professor, lektor, adjunkt, samt adjungerade av alla tre kategorierna, forskarassistent, biträdande lektor, timlärare och gästlärare. Det är universiteten och högskolorna själva som inrättar och tillsätter lärartjänsterna — även professurerna. För en professor, lektors- eller forskarassistenttjänst är normalt doktorsexamen (svensk eller utländsk) eller motsvarande ett behörighetskrav.

Titeln adjungerad professor, lektor eller adjunkt betyder att personen har sin huvudsakliga sysselsättning utanför högskolan men är anställd i en mindre omfattning (högst 50 procent - men oftast omkring 20 procent) vid högskolan. De adjungerade lärarna ska bland annat underlätta samarbetet med samhället utanför högskolan.

Ansvaret för forskarutbildningen


Det är fakultetsnämnden som ansvarar för forskarutbildningen. Mycket av ansvaret delegeras dock till prefekten på institutionen. Ibland finns också studierektorer som ska vara mer lättillgängliga för studenterna och som arbetar med uppföljning av de allmänna och individuella studieplanerna. De fungerar även som stöd om slitningar uppstår mellan handledare och doktorand och ansvarar för information (internt till studenter och kollegor, samt externt för att rekrytera nya studenter och förbättra samarbetet med det omgivande samhället).

Högskoleverket har i flera rapporter uppmärksammat att det finns brister i rättssäkerheten för doktorander och arbetar för att förändra detta. I rapporten Fakultetsnämndernas tillsyn över utbildningen på forskarnivå ur rättssäkerhetsperspektiv 2008:05 R understryker Högskoleverket att fakultetsnämnden aldrig kan delegera beslut om rätten till handledning och naturligtvis inte heller det övergripande ansvaret för utbildningen och tillsynen.

Sidtopp

Grundforskning och tillämpad forskning 


Grundforskning eller nyfikenhetsbaserad forskning innebär att systematiskt och metodiskt söka efter kunskap utan att någon speciell tillämpning åsyftas. En skillnad brukar göras mellan ren grundforskning och riktad grundforskning, där den senare kan tänkas lägga grunden för tillämpning. Grundforskning är inte nödvändigtvis ekonomiskt lönsam i sig, men utgör förutsättningen för framtida innovationer och vetenskapliga landvinningar.

Tillämpad forskning


Tillämpad forskning innebär att systematiskt och metodiskt söka efter kunskap med en speciell tillämpning som mål.

Utvecklingsarbete


Utvecklingsarbete är att utnyttja forskningsresultat för att åstadkomma nya produkter.

Sektorsforskning


Sektorsforskning omfattar alla de ovan beskrivna begreppen avgränsade till en bestämd samhällssektor.

I Sverige används dessutom ytterligare två begrepp, uppdragsforskning och forskning på eget programansvar.

Uppdragsforskning


Uppdragsforskning innebär att projektets inriktning, omfattning och ambitionsnivå bestäms av beställaren.

Forskning på eget programansvar


Forskning på eget programansvar kan finansieras såväl genom forskningsrådsmedel som via högskolebudgeten och avse sektoriellt och industriellt motiverad forskning där målet är kunskapsuppbyggnad på längre sikt. Forskaren tar själv initiativ till forskningen och är ansvarig för resultaten.

Sidtopp

Ekonomiska resurser


Sverige är det land inom EU som avsätter störst andel av bruttonationalprodukten, knappt 4 procent, till forskning och utvecklingsarbete. Bland OECD-länderna ligger Sverige två efter Israel. Sverige finns också i toppen när det gäller andelen forskarutbildade. Dock minskar nu antalet nya forskarstuderande.

De totala FoU-resurserna i Sverige, inklusive näringslivets satsningar, uppgår till cirka 110 miljarder kronor. 75 procent kommer från företagssektorn. Läs mer i Högskoleverkets årsrapport 2007, 2007:33 R

Näringslivet står för huvuddelen


Högskolesektorn svarar för cirka en femtedel av forskningen i Sverige. En stor del av denna forskning utförs av doktorander. Huvuddelen av forskningsverksamheten sker inom näringslivet. Näringslivets medel går dock främst till tillämpad forskning och produktutveckling. I Sverige bedrivs merparten av den offentligt finansierade forskningen inom universitet och högskolor och inte inom forskningsinstitut, vilket är vanligt i andra länder.

Många olika finansieringskällor


Universitetens och högskolornas intäkter för forskning och forskarutbildning uppgår till drygt 27 miljarder kronor. Intäkterna för universitetens och högskolornas forskning kommer från många olika finansieringskällor, huvudsakligen offentliga. En stor del är statliga anslag som riksdagen anvisar direkt till universiteten och högskolorna. Staten avsätter också andra medel för forskning, som når högskolorna via olika statliga myndigheter, bland andra forskningsråden — detta för att en allt större del av de statliga forskningsmedlen ska fördelas i konkurrens. Läs mer i en statistisk analys från Högskoleverket, Forskningsanslagen har inte ökat sen 2004, Analys nr 2008/8.

Intäkterna har ökat


Forskningen tillfördes ökade resurser under 90-talet genom att nya finansiärer tillkom, till exempel EU och de forskningsstiftelser som bildades av löntagarfondsmedel, samt att universitetens och högskolornas uppdragsforskning ökade i omfattning. Mellan 1997 och 2002 ökade universitetens och högskolornas intäkter för forskning och forskarutbildning med drygt 20 procent.

Medicin och teknik får mest


90 procent av forskningsresurserna finns vid de äldre universiteten. Över hälften av universitetens och högskolornas FoU-resurser går till ämnesområdena medicin och teknik. I storleksordning därefter kommer naturvetenskap med 19 procent, samhällsvetenskap med 11 procent, samt humaniora och religionsvetenskap med 7 procent.

Enligt OECD:s studier har Sverige en stor andel högskoleutbildade inom offentlig sektor och inom privat tjänstesektor, men för liten andel inom övriga näringsgrenar, till exempel industrin.

Kvalitetsindikatorer för resurstilldelning


2009 infördes en ny resurstilldelningsmodell för anslag för forskning och utbildning på forskarnivå. Två så kallade kvalitetsindikatorer används: Externa medel respektive vetenskaplig produktion och citeringar. Läs mer i propositionen: Ett lyft för forskning och innovation, prop. 2008/09:50

Externa finansiärer


För universitet och högskolor har balansen mellan direkta statsanslag och externa medel betydelse eftersom det främst är de direkta anslagen som högskolorna kan använda för egna strategiska satsningar. Men allt större del av universitetens och högskolornas forskning och forskarutbildning finansieras med externa medel. I början av 90-talet finansierades två tredjedelar av anslagen direkt via statsbudgeten, idag har den andelen sjunkit till cirka hälften. Huvuddelen av de externa medlen består dock av offentliga medel, bland annat från Vetenskapsrådet och Vinnova. 2007 svarade offentliga medel för över 80 procent av FoU-finansieringen vid universitet och högskolor.

Externa finansiärers inflytande över forskarutbildningen


Samarbetet med externa finansiärer är viktigt för att öppna högskolan mot det övriga samhället. Kontakter av den här typen ger företag och organisationer möjlighet att ta del av den forskning som pågår inom högskolan, samtidigt som det naturligtvis är lika viktigt för högskolan att följa den forskning och utveckling som finns i omvärlden.

Ökad risk


En ökad externfinansiering innebär naturligtvis även viss risk att styrningen av forskningen flyttas utanför universiteten och högskolorna.

Frågan om externa finansiärers inflytande över forskarutbildningen diskuteras i Högskoleverkets rapport Antagning till forskarutbildning, 1999:15 R.

Samtliga tillfrågade fakulteter och institutioner svarade nej på Högskoleverkets fråga om externa finansiärer kan ställa krav på inflytande över forskarutbildningen till exempel genom att styra vilka som antas till forskarutbildningen, eller genom att påverka den enskilde doktorandens val av avhandlingsämne. Däremot styr externa finansiärer till viss del genom att de anslår medel för forskning inom ett ämnesområde, eller delar av ett ämne.

Det finns dock exempel på externa finansiärer som försökt skaffa sig inflytande över antagning och problemformulering. Det är främst de tekniska ämnen och vissa delar inom naturvetenskap som haft denna typ av diskussioner med externa finansiärer.

Det framgår av rapporten att det är svårare för institutionerna att ha kontroll över vem som styr problemformulering etcetera för industridoktorander och doktorander vid så kallad kompetenscentra. Dessa doktorander bestämmer ofta sitt avhandlingsämne i dialog med företaget.

De eftergifter som fakulteter och institutioner kan tänka sig för att tillgodose externa finansiärers krav är att fördröja publiceringen av en forskningsrapport så att forskningsresultaten inte blir allmänt tillgängliga under en begränsad tid.

Sidtopp

Utvärdering av forskarutbildningarna


Högskoleverket utvärderar sedan 2001 all högskoleutbildning, även forskarutbildning.
Du kan hitta utvärderingarna på webbplatsen studera.nu.

Här kan du se om din forskarutbildning har utvärderats eller när den kommer att utvärderas. Om utvärderingen är gjord kan du läsa en presentation av utvärderingens resultat.

Utbildningarna ska utvärderas vart sjätte år.  

Sidtopp

Förändringar i forskarutbildningen


Redan när forskarutbildningen reformerades år 1969, infördes en fyraårig forskarutbildning med doktorsexamen som slutmål. Avsikten var att forskarutbildningen skulle bli en individuellt planerad utbildning med god undervisning och individuell handledning. Detta förverkligades vid många fakulteter, framför allt vid dem som har laborativ eller klinisk inriktning, medan reformen fungerade sämre vid bland annat de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna. Vid dessa fakulteter antogs under årens lopp ett stort antal doktorander utan att det fanns resurser för vare sig handledning eller studiefinansiering. Detta ledde i vissa fall till att studietiden blev orimligt lång och att många doktorander tvingades att upphöra med sina studier på grund av att de inte hade någon finansiering.

Endast fem procent disputerade


Statistik från 1997 visar att det endast var fem procent av humanisterna/samhällsvetarna utan studiefinansiering som disputerat efter 20 års doktorandstudier. Regeringen ansåg att detta var en oacceptabel situation och skrev i budgetpropositionen för 1998 att de som väljer att satsa på en forskarkarriär från början ska veta att de har det stöd från sin institution som krävs för att de ska klara sina studier.

Stramare regler


För att göra utbildningen mer effektiv infördes den 1 april 1998 betydligt tydligare och stramare regler för forskarutbildningen (se prop. 1997/98:1, Uo 16). Alla som antas som doktorander, ska ha en individuell studieplan och kunna fullborda sin utbildning på 4 års heltidsstudier eller, som längst, på 8 års deltidsstudier.

Större ansvar


Universitet och högskolor måste ta ett större ansvar för sina doktorander, därför får de bara anta så många studenter som de klarar av att ge fullgod handledning och goda studievillkor i övrigt. Doktoranderna måste också ha ordnad studiefinansiering. Doktorander som har utbildningsbidrag ska få anställning som doktorand senast när två år återstår av studierna (9 kap. 3 § högskoleförordningen.

Krav på antagningsordning


Under 2000-talet har ytterligare förändringar i regelverket gjorts. Sedan 2001 måste det finnas en antagningsordning för forskarutbildningen (prop. 1999/2000:1), och de universitet och högskolor som anordnar forskarutbildning måste också anordna handledarutbildning (prop. 2000/01:3). Från den 1 maj 2002 infördes en möjlighet att ha doktorandanställning på deltid och att anta sökande till studier med licentiatexamen som slutmål. Syftet var att stärka forskarutbildningens roll i det livslånga lärandet (prop. 2001/02:15). Sedan den 1 juli 2003 ska doktorander som undervisar i grundutbildningen ha genomgått inledande högskolepedagogisk utbildning. Från den 1 juli 2007 träder flera nya bestämmelser i kraft.

Läs mer om hur den högre utbildningen och forskningen utvecklats i Sverige i Högskoleverkets rapport Högre utbildning och forskning 1945-2005, 2006:03 R.

Ny utbildnings- och examensstruktur


Bolognaprocessen, vars mål är att öka samarbete och rörlighet inom högre utbildning och forskning i Europa, (läs mer under rubriken Bolognaprocessen nedan) har lett till grundläggande förändringar i det svenska högskolesystemet. Den 1 juli 2007 infördes en ny utbildnings- och examensstruktur. Läs mer i propositionen Ny värld — ny högskola, 2004/05:162.

Tre nivåer


Den högre utbildningen delas in i tre nivåer: grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå. Licentiatexamen och doktorsexamen finns kvar i den nya strukturen. Det är emellertid möjligt att tillgodoräkna sig vissa studier på avancerad nivå. Däremot är det inte möjligt att ge en student företräde till utbildningen på grund av att han eller hon bedöms kunna tillgodoräkna sig tidigare utbildning eller yrkesverksamhet och därmed kunna förkorta sin utbildning på forskarnivån.

Övergångsregler


För tillträde till forskarnivån krävs slutförda kursfordringar om minst 240 högskolepoäng varav minst 60 högskolepoäng på avancerad nivå, eller avlagd examen på den avancerad nivå, eller motsvarande utländsk utbildning, eller motsvarande kvalifikationer.
Den som före den 1 juli 2007 uppfyller tidigare krav på grundläggande behörighet, det vill säga minst 120 poäng högskoleutbildning eller motsvarande, har grundläggande behörighet fram till utgången av 2015.

Bolognaprocessen - European Higher Education Area


1999 antogs Bolognadeklarationen och EU:s medlemsstater enades om en fortsatt utveckling av det europeiska samarbetet inom högre utbildning. Hittills har 46 europeiska länder anslutit sig till detta samarbete.

Främja studenternas rörlighet


Bolognaprocessen har bland annat som mål att främja studenternas rörlighet mellan de
europeiska utbildningssystemen och på arbetsmarknaden. Rörligheten ska underlättas bland annat genom att öka tydligheten och jämförbarheten hos de olika europeiska utbildningssystemen. Samtidigt ska mångfalden inom den högre utbildningen i Europa värnas. I deklarationen uppställs ett antal mål för att till 2010 skapa ett europeiskt område för högre utbildning, The European Higher Education Area (EHEA).

Den 1 juli 2007 infördes en ny utbildnings- och examensstruktur som ett led i Sveriges anpassning till Bolognaprocessen (läs mer i avsnittet Att doktorera, under rubriken Den högsta akademiska examen).

Vid ministermötet i Berlin 2003 antogs en ny kommuniké som inkluderar forskarutbildningen i Bolognaprocessen. Forskarutbildningen ska bland annat fungera som en viktig brygga mellan EHEA och den europiska forskningen. Även här uppmuntras ökad mobilitet för doktorander och nyutexaminerade, samt ett ökat samarbete mellan de institutioner som utbildar och arbetar med doktorander och unga forskare.

I en kommuniké som antogs i Bergen 2005 enades utbildningsministrarna bland annat om att forskarutbildningen ska förbereda för yrkesverksamhet såväl inom som utom utbildnings- och forskningssektorn. De konstaterade också att forskarutbildningen i de flesta länder motsvarar mellan tre och fyra års heltidsstudier, och menade att principerna för forskarutbildningen bör utvecklas vidare inom Bolognaprocessen under de närmaste åren.  

European Research Area


I Lissabondeklarationen från 2000 fastslog den europeiska unionens stats- och regeringschefer att Europas länder tillsammans ska utgöra den mest dynamiska och konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen år 2010. Forskning framhölls som en ytterst viktig komponent för att nå det målet. Detta ska ske genom ERA - European Research Area. ERA ska inspirera forskartalanger till att satsa på en karriär i Europa och väcka intresset hos industrin att investera pengar i europeisk forskning. Bland annat har ett mål på 700 000 nya forskare satts upp.

Sverige på tredje plats


Ett annat viktigt mål är att tre procent av BNP inom EU ska satsas på FoU. Sverige har med sina knappt fyra procent av BNP sedan länge uppnått detta mål. Dock når Sverige inte längre upp till målet att en procent av statliga medel ska satsas på FoU. Trots detta ligger Sverige på tredje plats efter Finland och Frankrike.

Mobilitetscentra


Även inom detta samarbete framhålls mobilitet så att Europas forskare kan komplettera sina kunskaper och utveckla sin förmåga i bästa möjliga omgivning. I planerna ingår att skapa mobilitetscentra (mobility centres) i alla länder. Forskarna ska där kunna få svar på frågor som gäller visum, skatter, hälso- och sjukvård, arbetstillstånd, boende och barnavård. Rörligheten mellan akademin och den övriga arbetsmarknaden i de olika länderna behöver också öka. Rörlighet bör alltså i högre utsträckning vara meriterande, vilket förutsätter att meriter i ett land eller en sektor kan tillgodoräknas även i andra länder eller sektorer, och att "icke-linjära" karriärer inte missgynnas som i dag.

Om ERA ska kunna förverkligas krävs en ökad satsning på forskarutbildningen samt olika former av postdoktorala program. Inom EU-samarbetet finns därför ett ökat intresse för forskarutbildningen och perioden efter doktorsexamen.

EU:s grönbok


Fragmenteringen inom forskningsområdet i Europa orsakar nationella och institutionella barriärer som hindrar ERA från att utvecklas. Detta har lett till att Europeiska kommissionen publicerat en så kallad Grönbok: "Europeiska området för forskningsverksamhet: Nya utsikter". Grönboken behandlar frågor om hur forskningsverksamheten i Europa kan fördjupas och breddas så att den bättre bidrar till Lissabonstrategin. Viktiga mål är rörlighet mellan institutioner, discipliner, sektorer och länder, bättre forskningsinfrastruktur, högklassiga forskningsinstitutioner och effektivare metoder att sprida kunskaper.  

Sidtopp

Lagar och förordningar som rör utbildning på forskarnivå

Högskolelagen (1992:1434)
1 kapitlet högskolelagen: Inledande bestämmelser 2 kap De statliga högskolornas organisation, 4 kapitlet Studenterna.

Högskoleförordningen (1993:100)
Följande kapitel i högskoleförordningen berör utbildningen på forskarnivå:

  • 1 kap. 4 § (definition av doktorand), 7-16 §§ (studentinflytande, jämställdhet, likabehandling, avgiftsfri utbildning, hälsovård, försäkring, undervisningslokaler, utredning av misstanke om oredlighet m.m.)
  • 5 kapitlet: Anställning som doktorand m.m.
  • 6 kapitlet 1-12 §§ Bestämmelser om all utbildning, 28-49 §§: Forskarutbildning
  • 9 kapitlet: Tillträde till forskarutbildning
  • 12 kapitlet 2 § 1, 6, 8, 9: Överklagande, Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Högskoleverkets författningssamling
Register över HSVFS

Övriga lagar och förordningarna

  • Förordning (1996:650) med instruktion för Forskningsrådsnämnden;
  • Förordning (1996:648) med instruktion för forskningsråden;
  • Förordning (1995:938) om utbildningsbidrag för doktorander;
  • Förordning (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet
  • Förordning (1993:1153) om redovisning av studier m.m.;
  • Förordning (1986:364) om anställningar vid forskningsråd;
  • Förordning (1983:18) om studerandekårer.

Jämställdhetslagen (1991:433)
Lagen om anställningsskydd (1982:80) § 5 visstidsanställningar; Nya studiestödslagen (1999:1395) gäller från 1 juli 2001.

Sidtopp

Högskoleverket


Högskoleverket är den centrala statliga myndigheten för högskoleområdet. Verket arbetar med uppföljning och utvärdering, kvalitetsfrågor och tillsyn, rättssäkerhet, studieinformation och internationella frågor inom högskoleområdet.

Sidtopp

Forskningsråd


En ny rådsstruktur bildades den 1 januari 2001 och består av Vetenskapsrådet,  Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande och Verket för innovationssystem.

Vetenskapsrådet


Vetenskapsrådet är den stora grundforskningsmyndigheten. Inom Vetenskapsrådet finns tre ämnesråd; ett för medicin, ett för naturvetenskap och teknikvetenskap samt ett för humaniora och samhällsvetenskap. Huvuddelen av Vetenskapsrådets forskningsstöd fördelas efter ansökan från forskare.

FAS


Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS) ansvarar för forskning kring frågor som rör arbetslivet, arbetsmarknadens funktionssätt och människors sociala och ekonomiska situation.

FORMAS


Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS) har som viktigaste ansvarsområde lantbruksvetenskaplig forskning, miljöforskning och forskning för en ekologiskt uthållig utveckling. Rådets verksamhet ska också bidra till att kunskapen om bland annat samhällsplanering, bygg- och förvaltningsfrågor samt boendefrågor ökar.

Sidtopp

Forskning.se — om svensk forskning


Forskning.se är en nationell webbplats för forskningsinformation, där material om forskning samlas och sorteras. Forskning.se vill väcka intresse för forskning som källa till kunskap, insikt och utveckling, bidra till att forskningsresultat ska komma till nytta i arbetsliv och samhälle, stimulera till debatt och diskussion samt göra det enklare att hitta och förstå information om forskning.

Lättförståelig information


Forskning.se vänder sig till alla som vill veta något om forskning. Särskilt prioriterade målgrupper är gymnasieelever, lärare, högskolestuderande, journalister och kunskapsintensiva företag. Därför är informationen i största möjliga mån presenterad på ett lättförståeligt sätt.

Forskning.se ägs och utvecklas av tio myndigheter och stiftelser som finansierar forskning. Redaktionen är placerad på Vetenskapsrådet.

Expertsvar


Nyheterna på forskning.se kan komma från universitet, högskolor, forskningsfinansiärer, forskande myndigheter, forskningsinstitut och akademier. Nyheterna matas in av respektive organisation via Expertsvar. Forskningsbaserade faktalänkar kommer dessutom från till exempel museer, science centers, populärvetenskapliga tidskrifter och public serviceföretag.

Vill en doktorand lyfta fram en nyhet är det mest effektivt att skriva ett pressmeddelande som skickas till forskning.se via ExpertSvar. (Läs mer i avsnittet Examen, under rubriken pressmeddelande). Redaktionen för forskning.se nås via e-post: red@forskning.se.

Sidtopp

Forskningsstiftelserna


Forskningsstiftelserna är:

I samband med att forskningsstiftelserna bildades tillfördes Riksbankens Jubileumsfond en donation för kulturvetenskaplig forskning.

Det är dock sällan enskilda doktorander kan söka pengar eller tjänster från stiftelserna, medlen ges istället till större forskningsprojekt.

Stiftelsen för strategisk forskning, SSF
SSF är en av de största externa finansiärerna av svensk forskning och forskarutbildning. SSF stödjer forskning och forskarutbildning inom naturvetenskap, teknik och medicin. Stiftelsen har prioriterat stora program, ofta tvärvetenskapliga, organiserade som nationella nätverk med ett antal samverkande universitet och högskolor.

Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, KK-stiftelsen
KK-stiftelsen har ett särskilt ansvar för uppbyggnad av forskningsverksamhet och goda forskningsmiljöer vid högskolor och nya universitet. Stiftelsen har en viktig roll när det gäller att skapa nya former för samarbete mellan högskolan och näringslivet.

KK-stiftelsen finansierar också ca 150 doktorandtjänster inom ramen för 12 olika företagsforskarskolor. Ett mål är att förbättra och öka tillgången på kvalificerade forskarutbildade lärare inom IT, särskilt inom informatik och datavetenskap, vid högskolorna och nya universitet.

Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, STINT
STINT har till uppgift att främja internationaliseringen av svensk högre utbildning och forskning. Stiftelsens olika insatser ska leda till nya internationella kontaktmönster och förnyelse av svensk forskning och högre utbildning. Stiftelsen ska också arbeta för att identifierade behov av internationalisering tillgodoses.

Stiftelsen för vård- och allergiforskning, Vårdal
Vårdal ska främja forskning och forskarutbildning inom vårdområdet samt forskning och forskarutbildning med inriktning på allergier och annan överkänslighet.

Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Mistra
Mistra ska stödja miljöforskning med ett långsiktigt perspektiv, inriktat på att lösa viktiga miljöproblem.

Senast uppdaterad: 2009-12-21
Kontaktperson: Torkel Holmström, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Högskoleverket  Besöksadress: Luntmakargatan 13  Box 7851, 103 99 Stockholm
Telefon: 08-563 085 00  Fax: 08-563 085 50  E-post: doktorand@hsv.se