Startsida Doktorandhandboken

 

Examen och Postdok

Inför disputationen eller licentiatexaminationen


För licentiatexamen och doktorsexamen krävs att de prov som ingår i utbildningen blivit godkända, dels en godkänd vetenskaplig avhandling.

Doktorsexamen


För att få en doktorsexamen måste studenten vara godkänd i de kurser som ingår i utbildningen och ha författat en godkänd doktorsavhandling som ska motsvara minst 120 högskolepoäng.

Tryckning av doktorsavhandlingen


Tidigare var frågor kring tryckningen reglerade i en särskild förordning, nu är det istället fakultetsnämnden (eller det organ som nämnden delegerat beslutanderätten till) som ska bedöma vad som är lämpligt i varje särskilt fall. Besluten varierar följaktligen mellan olika universitet och högskolor och mellan forskarutbildningsämnen.

Det är inte längre obligatoriskt med så kallade pliktexemplar till bibliotek, men många universitet har fastställt lokala regler, vilka ofta motsvarar dem som tidigare fanns i förordningen.

Spikning


Rektor ska, i god tid, bestämma tid och plats för disputationen. Minst tre veckor i förväg ska avhandlingen finnas tillgänglig i tillräckligt antal exemplar för att det ska vara möjligt för akademi och allmänhet att granska den före disputationen. Detta sker bland annat genom spikningen. Förr spikades verkligen avhandlingen upp på universitetets officiella anslagstavla, idag nöjer sig de flesta med att sätta upp information om tid och plats för disputationen.

Pressmeddelande


Ett sätt att sprida sina forskningsresultat är att skicka ut ett pressmeddelande, universitetets informationsavdelning brukar kunna hjälpa till med det. Tänk på att skriva begripligt, presentera nyheter först, ange kontaktvägar för ytterligare information och om möjligt förklara innebörden i ett större perspektiv.

Alla universitet och de flesta av landets högskolor är medlemmar i ExpertSvar - en service för journalister som snabbt vill nå forskare. Via ExpertSvar kan informationsavdelningen få ut sina pressmeddelanden till en stor mängd journalister i landet, och vid behov även få hjälp med internationell spridning. Dessutom visas flertalet av dessa pressmeddelanden också på forskning.se och ett urval finns med i det nyhetsbrev forskning.se skickar ut med e-post var fjortonde dag.

Disputationen


Disputationen är muntlig och offentlig.

Handledaren ska vara säker på att avhandlingen är tillräckligt bra för att bli godkänd innan doktoranden rekommenderas att disputera. Vid sammanläggningsavhandlingar har dessutom artiklarna ofta redan varit publicerade i refereegranskade tidskrifter. Det är med andra ord ovanligt att en doktorand underkänns vid disputationen.

Utse opponent och ordförande


Inför disputationen utser fakultetsnämnden opponent och ordförande för disputationsakten.

Ordföranden inleder


Så här beskrivs en disputation i Lunds tekniska högskolas studiehandbok för forskarutbildning:
- Disputationsakten öppnas genom att ordföranden redogör för ordningen vid disputationen. Ordföranden presenterar därefter doktoranden, titeln på avhandlingen, opponenten samt ledamöterna i betygsnämnden.

Doktoranden får nu ordet och kan redogöra för eventuella korrigeringar av tryckfel eller andra rättelser i avhandlingen.

Allmän översikt


Opponenten och/eller i vissa fall doktoranden gör en allmän översikt över ämnet med en beskrivning av hur avhandlingen kan bidra till kunskapen inom området och gör en presentation av avhandlingen.

Diskussion


Därefter inleds en diskussion där opponenten framför sin frågor och synpunkter på vetenskaplig relevans, metoder och resultat och där doktoranden muntligen försvarar sin avhandling gentemot opponentens frågeställningar.

Frågestund


Det brukar vara så att betygsnämndens ledamöter ställer frågor till doktoranden. Ordet förklaras sedan fritt. Då kan åhörarna ställa frågor till doktoranden i den ordning ordföranden bestämmer. Doktoranden har alltid rätt att föra sin talan på svenska eller engelska.

Opponenten


Opponenten ska behärska avhandlingsämnet och ska granska doktorsavhandlingen i detalj. Om opponenten kommer från ett annat land och inte är förtrogen med det svenska utbildningssystemet är det ordförandens sak att informera om vilka krav och förväntningar som ställs.

Betygsnämnd


Betygsnämnden består av tre eller fem ledamöter. Fakultetsnämnden ska bestämma antalet ledamöter och utse dessa. Minst en av dem måste komma från en annan fakultetsnämnds ansvarsområde eller från en annan högskola. Doktorandens handledare får inte ingå i nämnden annat än om det finns synnerliga skäl.

Opponenten och handledaren har rätt att delta i sammanträden med betygsnämnden. De får delta i överläggningarna, men inte i besluten.

Vanligtvis bedöms doktorsavhandlingar med något av betygen underkänd eller godkänd.

Examensbevis


Den som tagit doktors- eller licentiatexamen ska på begäran få ett examensbevis från universitetet eller högskolan.

Promotionen


Promotionen är den stora akademiska fest där alla doktorander som tagit sin examen under året får motta de så kallade insignierna: ring, diplom och hatt eller lagerkrans. (Ringen och hatten får dock den nyblivna doktorn själv betala.)
TÄNK PÅ
En doktorand som inte betalt sina terminsräkningar (kåravgifter) kan förvägras att få ut sin licentiat- eller doktorsexamen.
Sidtopp

Licentiatexamen


En licentiatexamen om 120 högskolepoäng med en vetenskaplig uppsats som motsvarar 60 högskolepoäng kan vara en egen examen eller en etapp i utbildningen på vägen mot disputationen. Nästan 30 procent av alla forskarexamina är licentiatexamina.

Ökad effektivitet


Att skriva en licentiatavhandling tar naturligtvis extra tid, men många vittnar i gengäld om att tiden efter licentiatexamen blir mer effektiv; man börjar anteckna mer systematiskt, har fått träning i att skriva och insikt i hur tidskrävande det är.

Värdefullt bevis


För den som av någon anledning inte fullföljer sin forskarutbildning är licentiatexamen ett värdefullt bevis på en avslutad utbildning. Licentiatexamen är också välkänd inom näringslivet.

Vidareutbildning för yrkesverksamma personer


Sedan den 1 maj 2002 är det möjligt att anta sökande till forskarstudier som endast har licentiatexamen som slutmål. Denna möjlighet är i första hand skapad för att öka möjligheten för yrkesverksamma personer att vidareutbilda sig. En utredning från Högskoleverket, Antagning till forskarutbildning med licentiatexamen som slutmål, (Reg. nr 30-1455-06) visar dock att det förekommer att sökande antas till en forskarutbildning med licentiatexamen som slutmål trots att de egentligen vill doktorera.

Licentiatseminarium


Det är inte reglerat i förordningen hur examinationen av den vetenskapliga uppsatsen ska gå till, det är dock vanligt att licentianden håller ett så kallat licentiatseminarium och berättar om sitt arbete. De som lyssnar får framföra synpunkter och eventuell kritik, det blir som en minidisputation.

Det måste finnas en examinator som granskar uppsatsen, men på många ställen har man dessutom en opponent och en mer eller mindre formaliserad betygsnämnd.

Sidtopp

Framtidsutsikter


De som avlagt forskarexamen etablerar sig i regel snabbt på arbetsmarknaden. Av dem som doktorerade år 2000 hade 85 procent fått jobb efter tre år. Idag är troligtvis siffran på etablerade ännu högre — av dem som doktorerade 1993 hade nämligen 90 procent etablerat sig tio år senare. Det är också värt att notera att de 85 procenten inte inkluderar personer som har post-doktorala stipendier eller andra stipendier.

Starkare ställning på arbetsmarknaden


Högskoleverket har i en rapport visat att ju högre utbildning man har desto starkare ställning har man på arbetsmarknaden. Läs mer i Högskoleverkets rapport Forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden, 2007:56 R.

Begränsade karriärmöjligheter


En av anledningarna till att antalet doktorandnybörjare minskar tros vara att karriärmöjligheterna inom högskolan för dem som nyligen disputerat är så begränsade.

Omfattande enkätundersökning


Högskoleverkets omfattande enkätundersökning Doktorandspegeln 2008, 2008:23 R, visar att drygt 30 procent av doktoranderna oroar sig för arbetslöshet efter examen, vilket är en ökning jämfört med den enkät som genomfördes fem år tidigare. naturvetarna är den grupp som oroar sig mest. Bland de utländska doktoranderna är oron för arbetslöshet allra störst.

Vart tar de forskarutbildade vägen?


70 procent av de forskarutbildade är anställda inom den offentliga sektorn och inom den privata sektorn arbetar färre än en tredjedel. Universitet och högskolor är de största arbetsgivarna. För några år sedan satsade regeringen på en utbyggnad av forskarutbildningen för att bland annat få fler att arbeta inom näringslivet. Men det finns en stark tradition bland forskarutbildade att arbeta på högskolor eller universitet och uppföljningen av dem som examinerades 2000 och 2002 visar att cirka var tredje arbetar som högskolelärare. Många arbetar också inom övrig offentlig sektor, till exempel på myndigheter. Endast cirka 30 procent återfinns inom den privata sektorn. Läs mer i Högskoleverkets rapport Forskarutbildades etablering på arbetsmarknaden, 2007:56 R.

Svårast för humanister och naturvetare


Doktorsutbildade inom medicin, samhällsvetenskap och teknikvetenskap etablerar sig snabbast, medan humanister och naturvetarna har svårast att få jobb.

Män etablerar sig snabbare


Skillnaden i hur män och kvinnor etablerar sig på arbetsmarknaden har minskat de senaste åren. Av dem som doktorerade år 2000 var 87 procent av männen och 81 procent av kvinnorna etablerade tre år efter examen, men för dem som tog ut sin examen 2002 skiljer det bara en procentenhet. Störst skillnader mellan könen är det bland humanisterna: 85 procent av männen, men bara 75 procent av kvinnorna var etablerade på arbetsmarknaden efter tre år.

Allt större efterfrågan på generalister


Inom den privata sektorn arbetar de flesta forskarutbildade med forsknings- och utvecklingsarbete.

Ett till synes växande önskemål, framför allt inom industrin, är att doktorer ska vara mer av generalister, att de med en mångsidig utbildning ska vara förberedda för olika sorters karriärer. De ska naturligtvis kunna angripa problem på ett vetenskapligt sätt, men de ska också klara av till exempel projektledning, språk, IT och att uttrycka sig väl i tal och skrift. Läs mer i en rapport från SUHF, En genomlysning av svensk forskarutbildning

Behov av lärare med forskarkompetens


Sverige behöver fler forskarutbildade lärare, endast drygt 60 procent av lärarna vid universitet och högskolor är forskarutbildade. Antalet har ökat något under senare år, men förändringen går långsamt. Det är stor skillnad mellan de olika högskolorna och universiteten beträffande hur stor andel av lärarna som har en forskarutbildning. Högst andel forskarutbildade lärare finns inom det naturvetenskapliga vetenskapsområdet, lägst andel har det humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet. Men variationerna inom de olika vetenskapsområdena är stora.

Efterfrågan större än tillgången


Den stora satsningen på en utbyggnad av grundutbildningen under senare år skapar ett behov av fler forskarutbildade lärare. Det stigande antalet pensionsavgångar och en förväntad ökning av lärarnas arbete inom forskning och handledning medverkar även till att den totala efterfrågan på nyexaminerade från forskarutbildningen blir större än tillgången.

Omkring 45 procent av den undervisande och forskande personalen beräknas gå i pension under en period som sträcker sig från 2005 och 15 år framåt. Det vanligaste sättet att höja kompetensen bland högskolans lärare är att ersätta icke forskarutbildade lärare som går i pension med lärare som har en forskarutbildning. Men ett snabbare alternativ kan vara uppgradering av kompetensen bland dem som saknar forskarutbildning. Det handlar då framför allt om kompetensutveckling för adjunkterna, som är den största lärarkategorin inom högskolan — 90 procent av dessa saknar forskarutbildning.
Läs mer i Högskoleverkets pressmeddelande, Nära 10 000 högskolelärare utan forskarutbildning

Sidtopp

Postdok


Postdoktoral forskning, postdok, ger nyblivna doktorer möjlighet att skaffa sig ytterligare erfarenhet som forskare. Vanligast är att man gör sin postdok utomlands, vid ett universitet eller forskningsinstitut. Övervägande delen av postdoktorerna finansieras med stipendier. Av dem som disputerar och som önskar genomföra en postdok får cirka en fjärdedel denna möjlighet i någon form. Ytterligare några lyckas få en regelrätt anställning vid ett utländskt universitet under några år.

Stipendier


De flesta postdok-stipendier delas ut av Vetenskapsrådet. Stipendierna omfattar alla ämnesområden och gäller för minst ett och högst två år. Stipendierna är skattefria och beräknas utifrån det generella kostnadsläget i respektive land.

Det finns dessutom ett stort antal andra, både stora och små, privata och offentliga, stipendiegivare.

TÄNK PÅ
Vid vistelse utomlands som varar längre än 365 dagar avregistreras man från försäkringskassan, vilket innebär att man måste kvalificera sig på nytt vid hemkomsten för att få rätt till föräldraförsäkring.

Man får inte heller några pensionspoäng för stipendietiden.

Effekter av postdoktorala utlandsvistelser


Sister, Swedish Institute for Studies in Education and Research, har gett ut en intressant skrift om postdok Effekter av postdoktorala utlandsvistelser, 2003:29. Författaren pekar på en mängd positiva effekter av postdoktorala studier, men visar också på de konkreta problem som följer med stipendieformen: bristande trygghet, att man efter viss tid faller utanför socialförsäkringssystemet och att postdok kan vara svårt att kombinera med familjebildning och -försörjning.

Postdoktorala tjänster


Vetenskapsrådet inrättade 2005 även nationella postdok-anställningar. Programmet gäller både för disputerade med utländsk och svensk examen. Det innebär att universiteten kan välja att antingen rekrytera forskare med utländsk doktorsexamen eller en svensk forskare från en annan fakultet eller annat universitet. Finansieringen kommer också att vara grundande för socialförmåner som föräldraförsäkring och arbetslöshetsförsäkring.

Forskarassistenttjänst


En annan möjlighet att åka utomlands som postdok uppkommer om man fått en forskarassistenttjänst vid ett svenskt universitet eller högskola (en form av meriteringstjänst), med anställning under längst fyra år.

Forskarassistenttjänster är till för nyblivna doktorer som vill fortsätta att verka inom högskolan som lärare och forskare. Man kan då åka utomlands inom tjänstens ram. Störst chans att få en sådan anställning finns om man har avlagt examen högst fem år före ansökningstidens utgång. Det är dock möjligt att få anställning även om längre tid gått sedan examen, speciellt om man kan åberopa särskilda skäl: ledighet på grund av sjukdom, tjänstgöring inom totalförsvaret, förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer, föräldraledighet eller andra liknande omständigheter.

Antalet examinerade doktorer har fördubblats under de senaste tio åren. Någon motsvarande ökning har dock inte skett av antalet forskarassistenter. Resultatet är att andelen doktorer som gått över till en anställning som forskarassistent (inom sex år från examen) har sjunkit från 22 procent till knappt 14 procent under perioden. I den forskningspolitiska propositionen Forskning för ett bättre liv, 2004/05:80, från 2004 uppmärksammas svårigheterna kring postdoktorala karriärmöjligheter. Åtgärder som ska kunna öka antalet meriteringsanställninger föreslås, dels får universiteten och högskolorna förstärkningar av anslagen för forskning och forskarutbildning under 2005-2008, dels får forskningsråden och Vinnova ökade medel.

Senast uppdaterad: 2010-03-25
Kontaktperson: Torkel Holmström, e-post enligt fornamn.efternamn@hsv.se
Högskoleverket  Besöksadress: Luntmakargatan 13  Box 7851, 103 99 Stockholm
Telefon: 08-563 085 00  Fax: 08-563 085 50  E-post: doktorand@hsv.se