Karin Broberg — före detta "skuggdoktorand"

- Jag tog en fil.mag. i biologi och i den ingår ett examensarbete om 20 poäng. Efter att ha gjort examensarbetet på klinisk genetik visste jag att jag ville doktorera och blev erbjuden att stanna kvar med ett stipendium som finansiering, berättar Karin.

Perioden med stipendium förlängdes till tio månader i väntan på antagning till forskarutbildningen. När hon slutligen blev antagen fick hon gå ytterligare ett år med stipendium innan hon fick finansiering genom utbildningsbidrag.

- Det finns fördelar med stipendier, till exempel får man en chans att bekanta sig med institutionen och med handledarna samt att prova på hur det är att forska.

Nackdelarna överväger

- Man har inget försäkringsskydd, kan inte kvalificera sig för a-kassa, sjuk- eller föräldrapenning, och om någon olycka händer på institutionen omfattas man inte ens av arbetsskadeförsäkringen.

- Perioden på institutionen är ingen merit om man inte publicerar något och det är svårt att hävda sig om problem uppstår. Man får inte information eftersom man inte är registrerad, kan inte gå forskarutbildningskurser, man finns inte ens med i e-postsystemet.

- Efter en tid började jag fundera över om min situation var rimlig. Vad skulle hända om en olycka inträffade? Om jag fick bestående skador? Hur skulle jag klara mig utan föräldraförsäkring om jag skulle vilja skaffa barn?

Karins intryck är att systemet med skuggdoktorander är mycket utbrett.
- Vid medicinska fakulteten är denna form av finansiering snarare regel än undantag under början av forskarutbildningen.

Tacksam över inkomsten

- Efter många år med studielån var jag tacksam över att få en inkomst. I början kändes det som en mycket bra lösning, jag insåg inte alla nackdelarna. Dessutom trodde jag att det var självklart att jag skulle bli antagen som doktorand.

- Jag tror också att det är svårt att säga emot när handledaren säger att "vi väntar ett tag till innan du antas formellt".