- Doktorandhandboken
- /Att doktorera
- /Röster om ett livsval
- /Isabelle
Isabelle bytte handledare under utbildningen
Efter magisterexamen blev Isabelle rekommenderad att kontakta två forskare vid en medicinsk fakultet och anmäla sitt intresse för att bli doktorand hos dem. Hon blev snart kallad till intervju.
Guld och gröna skogar
— De var jättepositiva och vid intervjun lovade de guld och gröna skogar. De sa att vid den här fakulteten börjar man med en sex månaders prövoperiod med stipendium. Det skulle vara för båda parters bästa och jag trodde på vad de sa.
Isabelle blev alltså skuggdoktorand. Efter sex månader förlängdes hennes stipendium ytterligare tre månader. Detta gjordes med institutionsledningens goda minne.
— Jag gick med på det för att de lovade att jag sedan skulle bli antagen. Jag har alltid velat doktorera och det kändes som om jag inte hade något val.
De två handledarna hade ett förhållande sen många år, trots att den ena av dem var gift. Under den tid Isabelle arbetade på institutionen genomgick handledarna en allvarlig kris som hade med deras relation att göra.
Indragen i relationskris
— Jag försökte separera jobb och bråk, men blev helt indragen i deras privatliv. Försökte jag värja mig utsattes jag för anklagelser och olika bestraffningar. Det projekt Isabelle arbetade inom var finansierat av EU-pengar, vilket gjorde att handledarna inte var beroende av den övriga institutionen i särskild stor omfattning. Det fanns tillfällen när det var uppenbart för institutionsledningen att det inte stod rätt till, men ingen gjorde någonting.
— Ledningen vågar inte kritisera forskarna för att den är rädd att bli anklagad för att inte respektera den fria forskningen. Den vill inte heller stöta sig med forskare som drar in pengar.
Isabelle mådde allt sämre på grund av bråken och den ostrukturerade tillvaron. Hennes handledare mådde dåligt och var ytterst sällan på plats. Isabelles uppgift var att utföra ett stort antal laborationer, alla exakt likadana, men någon forskning och utbildning var det knappast tal om.
— Mina vänner var mycket oroliga för mig. De sa att de inte kände igen mig — och det gjorde jag faktiskt inte själv. Jag var inte längre öppen, glad och social, som jag alltid varit tidigare, berättar Isabelle. Till slut fick Isabell nog och gick till prefekten:
— Min tanke var att bara sluta, att inte hävda mina rättigheter.
Kontakt med doktorandombudsman
Men prefekten berättade då — och först då — att man som doktorand har rätt att byta handledare. Isabelle kontaktade också kårens doktorandombudsman. Ett möte ordnades med handledarna, avdelningschefen, doktorandombudsmannen och Isabelle.
— Då kändes det som om tredje världskriget bröt ut. Handledarna öste anklagelser över mig och efter mötet sa doktorandombudsmannen åt mig att gå till en läkare och berätta hur jag mådde. Jag följde rådet och blev sjukskriven på en gång, berättar Isabelle.
Under sjukskrivningsperioden sökte Isabelle andra doktorandtjänster. Några var hon nära att få, men i något fall tror hon att tillsättningen stoppades av att de gamla handledarna förtalade henne. Så en dag blev hon kontaktad av avdelningschefen som undrade om hon ville prova att arbeta i en annan grupp på den institution hon tillhörde.
— Jag var så nervös att jag höll på att dö när jag gick dit, men jag märkte snart att den nya handledaren var en helt annan sorts person som höll sig långt från intrigerna på institutionen. Isabelle trivs nu bra och arbetar hårt för att ta igen den förlorade tiden.
— Jag har förlorat 18 månader av mitt liv och min utbildning. De åtta månader som jag arbetade för mina första handledare är helt bortkastade. Men nu har jag fått veta att jag troligen kan få tillbaka finansieringen för den tid jag var sjukskriven.
Ingen sätter gränser
Vilka slutsatser drar du idag av det som hänt dig? — Att det är mycket som sker i det fördolda i forskarvärlden. Institutionerna är beroende av forskare som drar in pengar och forskarna är beroende av institutionerna. Det gör att ingen vågar sätta gränser och som skuggdoktorand eller ny doktorand är man chanslös. Det känns som om man kan göra vad som helst om man är forskare och har de rätta kontakterna inom den hierarkiska akademiska världen.
— Jag bytte handledare och fick börja om från början med helt ny forskning. Den processen tar lång tid och skapar oerhörd stress och suger ut energi.
— Det är också tydligt att det blir mer problem på institutioner som använder sig av skuggdoktorander. I de forskargrupper som använder sig av skuggdoktorander är det mycket vanligare att doktorander slutar eller byter handledare. Skuggdoktoranderna utnyttjas som billig arbetskraft — inte minst av forskare som har problem med att få antagna doktorander eller har problem med ekonomin.
Skriv ut
LÄNKAR
Telefon: 08-563 085 00 Fax: 08-563 085 50 E-post: Till kontaktformulär
