Intervju med Aleksandra Popovic, doktorandombudsman

Frågor kring handledningen vanligast

Doktorander sköter en betydande del av forskningen i Sverige och många känner stor press under utbildningen. Inom humaniora och samhällsvetenskap lever ofta den gamla synen kvar att doktorsavhandlingen ska vara ett livsverk, trots att doktoranden nu bara har fyra år på sig att skriva den.

Forskarutbildningen ses inte alltid som en utbildning

Byte av handledare är det vanligaste problemet som doktorander vill ha hjälp med av doktorandombudsmannen. Oftast rör det sig då om att doktoranden tycker att han eller hon får för lite feedback, att handledaren styr forskningen och talar om vilka resultat som doktoranden ska skriva om, eller till och med att handledaren utnyttjar doktorandens resultat för att främja sina egna eller andras forskningsprojekt.

— Men mer sällan har handledaren tankar kring hur man lägger upp utbildningen så att doktoranden lär sig ett vetenskapligt förhållningssätt och uppnår examensmålen. Detta rimmar illa med högskoleförordningens krav på att fakulteterna ska se till att varje doktorands forskarutbildning är organiserad på ett effektivt sätt.

Rädsla att förstöra karriären

— Det som ser ut som en konflikt mellan doktorand och handledare är enligt min uppfattning ofta brister i arbetsledningen. Jag brukar kalla till ett möte för att höra hur utbildningen har organiserats. Vilken vetenskaplig inriktning och kompetens har handledaren? Vilken pedagogik har handledaren använt för att planera doktorandens väg mot examensmålen? Känner handledaren till relevant lagstiftning?

Ett hjälpmedel som Aleksandra Popovic vill lyfta fram är den individuella studieplanen, som varje doktorand ska ha enligt lagstiftningen. Hon tror att många av de konflikter som blossar upp hade kunnat undvikas om man hade gjort en ordentlig uppföljning av studieplanen. I den ska det exempelvis tydligt stå hur handledningen ska utformas och vara organiserad.

Förutom att försöka få institutioner och handledare att utgå mer ifrån individuella studieplaner lyfter Aleksandra Popovic också den frågan i universitetets råd för utbildning på forskarnivå.

Riskabelt bli alltför privat med handledaren

— Om det uppstår problem är det nästan alltid doktoranden som drar det kortaste strået och som riskerar att bli utfrusen och isolerad, säger Aleksandra Popovic. Sexuella trakasserier är en annan känslig fråga där det kan finnas ett stort mörkertal. Jag har inte drivit något sådant ärende men här är det extra viktigt att doktoranden inte är beroende av den handledaren och snabbt kan byta. Vanligare är dock att doktorander berättar om att de har blivit mobbade på sin arbetsplats och då är det också mycket svårt att återupprätta förtroendet för handledaren.

Det finns också fall där handledare avgör vem som ska få stå som författare till texter och vem som ska ha tillgång till data — oavsett vem som egentligen har skrivit texterna eller tagit fram underlaget.

— Det utgör ett brott mot immaterialrättens grundläggande principer, som går ut på att man äger produkten av sitt eget intellektuella arbete. Om flera personer tagit fram ett material tillsammans, utan att det går att särskilja vem som har gjort vad, äger alla detta med lika rätt, förklarar Aleksandra Popovic.

Tjänstens finansiering ska vara klar

Läs mer om skuggdoktorander »

Lunds doktorandkår driver frågan om att universitetet ska anställa alla doktorander från första utbildningsdagen som sin högsta prioritet. Den juridiska fakulteten vid Lunds universitet har en sådan antagningspolicy.

De flesta doktorander utgår ofta ifrån att allt är anpassat och organiserat och att det finns resurser för att slutföra utbildningen. Och att alla har samma rättigheter när det gäller socialförsäkringar som föräldra- och sjukpenning.

— Doktorander är inte tillräckligt informerade och vi kämpar fortfarande för att få några dagars obligatorisk introduktion för att alla ska kunna lära sig mer om sina rättigheter.

Ta reda på rättigheterna i tid

Ett första steg i den riktningen är ett förslag till kompetensutvecklingsprogram som Lunds universitets Centre for Educational Development (CED) har lagt fram.
Att i god tid ta reda på sina rättigheter är ett sätt att undvika konflikter. Andra exempel är att ställa krav, engagera sig studentfackligt och att informera sig om vad man kan förvänta sig på arbetsplatsen.

Aleksandra Popovic tycker att det är viktigt att förbereda sig noga inför fastställandet av den individuella studieplanen och att fundera över alla detaljer som enligt lagstiftningen ska vara med. Ta reda på om man måste gå på en mängd konferenser och seminarier samt ta alltför många undervisningstimmar eller om tiden kan användas mer effektivt.

— Glöm inte räkna in all förberedelsetid som man kanske inte tänker på: att söka finansiering, skapa kontakter och bygga nätverk. Skriv in hur mycket tid som får gå åt till att göra annat än att skriva på avhandlingen.

Kårobligatoriet avskaffat

Många har oroat sig över att studenternas inflytande nu kraftigt kommer att minska. Aleksandra Popovic menar dock att högskolarna fortfarande organiseras utifrån idén att studenterna ska ha inflytande när det gäller kvalitetssäkring och utveckling — och att de ska vara representerade i olika organ.

— De statliga universiteten kommer fortfarande att vara myndigheter och med den ökade autonomin kommer ett större internt ansvar för högskolorna att själva organisera sig utifrån principerna om likabehandling, säger hon.

Viktigt belysa doktorandernas situation

— Doktorander ska givetvis gå med i kåren, eftersom det är viktigt att utnyttja sin rätt till medinflytande, säger Aleksandra Popovic. Det pågår ständigt en diskussion om hur man ska få flera doktorander att bli medlemmar och engagera sig för att på så sätt göra doktorandernas röster hörda i universitetsorganisationen.
 
Prognoserna inför obligatoriets avskaffande var att hälften skulle välja bort medlemskap i Lunds Doktorandkår, enligt Aleksandra Popovic. Men jämfört med år 2009 har kårens medlemskap inte minskat drastiskt.

Se upp med att bli handledarens verktyg

— Som det ser ut nu finns varken ekonomiska eller karriärmässiga skäl som talar för att det är viktigt att handledaren ser till att det går bra för doktoranderna. Risken är då att doktoranden blir handledarens verktyg i en forskningsmiljö inom vilken man själv aldrig får ett sammanhang. Eller också blir man isolerad i en torftig vetenskaplig miljö där man inte kan lära sig något. Man skulle vara mycket mindre beroende av sina handledare om man hade möjlighet att interagera med andra forskare.